En ny bok som i disse dager er utgitt i Sverige tar for seg enslige mindreårige asylsøkere som forsvinner i Europa, boka er skrevet av to svenske journalister Jens Mikkelsen og Katia Wagner.
NOAS rådgiver Jon Ole Martinsen har bidratt med bakgrunnsinformasjon og satt forfatterne i kontakt med enslige mindreårige i Norge. I boken blir to av skjebnene i Norge beskrevet.

Forlaget skriver følgende om boken:
Närmare 800 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar har försvunnit i Sverige under de senaste åren. Som Muna- 14 år gammal och en av de 101 flickor som saknas. Ser man till övriga Norden och Europa så handlar det om tusentals försvunna barn, som ingen letar efter. När samhällsaktörerna spekulerar i vad som kan ha hänt så handlar det om att de minderåriga ska ha försvunnit frivilligt för att undvika utvisning, att de inte trivts eller att de åkt vidare till släktingar. ”Man får hoppas att de har det bra”, säger en svensk poliskommissarie.
Vi bestämde oss för att ta reda på hur det egentligen är. Spåren efter de försvunna barnen ledde oss till den ljusskygga droghandelns Norge, Londons gator och tältläger utanför Rom. Här är några av historierna:
14-åriga Muna försvann spårlöst från sitt familjehem i Skåne en kväll i augusti. Kort därpå ringde hon, grät i luren och sa att hon ville komma hem. Det var sista gången familjehemsföräldrarna hörde hennes röst. De var skakade och befarade att hon var utsatt för människohandel, men svensk polis agerade inte.

Efter beskedet om utvisning enligt Dublinförordningen tvångsvårdades Ahmad hos barn- och ungdomspsykiatrin i Jönköping. Trots att han var sjuk, beslutade överläkaren att polisen kunde hämta honom inne på den låsta avdelningen och verkställa överföringen till Italien. Åtta dagar senare hade Ahmad varit behörig för asylprövning i Sverige.

Från ett gathörn vid Karl Johan tvingades 16-årige Ghazi sälja narkotikaklassade tabletter medan en äldre marockansk man övervakade honom från ett café. När 16-åringen vägrade göra som han blev tillsagd blev han svårt misshandlad. Polisutredningen lades ner.

Kardo tvingades fly hemstaden i kurdiska delen av Irak efter att han blivit påkommen med sin pojkvän. I Aten blev han drogad och våldtagen av en äldre man som senare blev hans hallick. Kardo tog sig till Norge men kunde inte berätta om sin homosexualitet under intervjun med migrationsmyndigheten eftersom tolken också var kurd. Idag lever Kardo utanför systemet i Norge och försörjer sig genom att sälja sin egen kropp.
Hur kan detta inte vara något vi talar om?

NOAS anbefaler denne boken på det varmeste!